Hackneyponnyn är en hästras i ponnystorlek som härstammar från Hackneyhästen används fortfarande till körning men numera i tävlingssammanhang. Rasen fungerar även som ridhäst och vid utställningar visas även hästarna för hand. Hackneyponnyerna brukar kännetecknas av den speciella ställning som de kan stå i om man tränar dem, med bakbenen sträckta bakom sig och frambenen någt framåtställda.
Hackneyhästen är berömd för sina rörelser med fina flytande och lätta steg som beskrivs som taktfasta och mystiskt snabba. En hackney kan skolas till rörelserna men mycket av dem ligger i generna tack vare selektiv avel och det travarblod som ligger i rasens grund. Traven kännetecknas av höga knän och svansen hålls lyft när hästarna är i rörelse, så kallad Lofty Trot.
Hackneyn har långa ben med hasleder om sitter långt ner på benen. Nosprofilen är något konvex, öronen är små och mulen är välformad. Ögonen är stora men hästarna har mod och klokhet i blicken. Halsen är ganska smal men fint musklad. Hackneyhästar är lugna av naturen men ska kunna visa energi på uppvisningarna.
England och som har avlats fram ur sin större förfader, hackneyhästen. Ponnyn är en mycket mindre variant men den har ärvt samma höga och flytande rörelser och används mest som en mindre körhäst inom brukskörning och även en del inom utställning. Hackneyponnyn delar fortfarande sin stambok med Hackneyhästen även om den varit godkänd som en egen ras sedan 1880-talet.
Hackneyhästen utvecklades under slutet av 1700talet och början av 1800talet med hjälp av körhästar och travhästar i England som kallades Norfolktravare. Ur dessa eleganta vagnshästar utvecklades även den mindre Hackneyponnyn.
Hackneyponnyn utvecklades tack vare en enda man i England, Christopher Wilson från Cumbria. Redan på 1880talet hade han avlat fram en distinkt ponnytyp av Hackneyhästen som inte fick en rasförening eller sitt officiella namn Hackney förrän 1883. Hackneyponnyerna utvecklades med hjälp av de föregående travarna, Hackneyhästarna och med hjälp av en brittisk ponnyras, Fellponnyn. Även en del Welshponnyer kan ha ingått i blandningen.
Den viktigaste hingsten var Georges egen häst, St. George, född 1866 som var son till en travare från Yorkshire och med linje från den berömda kapplöpningshästen Flying Childers som hade haft ett stort inflytande på den större Hackneyhästen. George Wilson avlade fram ponnyn ganska selektivt med inavel på utvalda döttrar till sin egen St. George som han sedan korsade med samma hingst. Ponnyerna kallades från början Wilsonponnyer och fick till en början alltid gå ute fritt under vintern och klara sig själva med föda och vatten, vilket härdade dem och gjorde dem naturligt sunda.
Dessa "Wilsonponnyer" bytte sedan namn till Hackneyponnyer efter att de bev godkända 1883. De började då att stambokföras men delar än idag stambok med de större hackneyhästarna.
Hackneyponnyerna visas ofta upp i olika shower framför vagn eller som här, under sadel där de visar upp sina höga rörelser.
George Wilsons stränga uppfödning där ponnyerna hölls fria på vintrarna ledde till en ponny som inte bara var elegant med fina rörelser utan även besatt en otrolig styrka och som var sunda och härdiga.
Hackneyponnyerna kan precis som Hackneyhästarna tränas till att stå i uppvisningställning med frambenen bakåtdragna och frambenen framdragna som får dem att stå som en gunghäst. Detta gör de dock inte naturligt. Hovarna på en Hackneyhäst brukar man även låta växa sig lite längre än normalt för att ge extra kraft i de höga knärörelserna. Traven är det som utmärker ponnyerna mest med riktigt höga knälyft, fjädrande och flytande steg och en höjd svans. Uppfödare och supporter av Hackneyhästar kallar detta Lofty Trot.
Ponnyerna ser till utseendet ut som mindre kopior av Hackneyhästarna med rak eller konvex nosprofil, stora intelligenta ögon låga hasleder på de långa benen. Likt de större Hackneyhästarna har ponnyerna oftast mörka färger som mörkbrun, mörk fux eller svart men sabinogenen som är en form av skäck gör att många ponnyer får vita tecken på huvud eller ben, vilket även är tillåtet hos den stora fast då bara små tecken.

Hackneyhästen är en hästras från England som räknas som världens mest eleganta körhästt. Ordet hackney kommer förmodligen från gammalfranskans haquenée och användes från medeltiden och framåt för att beteckna en ridhäst. Hackneyhästen härstammar från de berömda brittiska "landsvägstravarna" ("roadster") från Norfolk och Yorkshire, så kallade Norfolktravare, som är så typiska för 1700-talets England. De moderna hackneyhästarna ser man oftast på utställningar och uppvisningar, men de används även till tävlingskörning. Det finns också Hackneyponnyn (upp till 142cm), som har sitt ursprung i fellponnyn Penniner.
De eleganta Hackneyhästarna utvecklades mellan 1700talet och 1800talet ur den nu utdöda rasen Norfolktravare, på engelska Norfolk Roadster, en vagnshäst som var väldigt vanlig i Storbritannien. Även en mindre vanlig travartyp från Yorkshire kallad Yorkshire Coach Horse var med i utvecklingen av Hackneyhästen. Båda två raserna hade sin gemensamma förfader i en hingst som kallades Original Shales, född 1755. Shales var son till ett sto som hette Blaze som var en typisk ridhäst, som på den tiden kallades hackney. Blaze i sin tur var dotter till en framgångrik kapplöpningshingst. Denna hingst var i sin tur sonson till Darley Arabian, en av förfäderna till det engelska fullblodet. Denna stamtavla visade en perfekt grund att bilda en ny ras på med både engelskt och arabiskt blod.
Shales var dock rasens stamfader tillsammans med sina söner Driver och Scot Shales, samt en hingst kallad Marshland som hade shalesblod på båda sidor i stamtavlan. Uppfödarna satsade på att få fram en travhäst av samma kvalitet som de gamla brittiska travarna men som även skulle ha egenskaper som ridhästar vilket gjorde Hackneyhästen något kraftigare än de gamla travarna.
1883 bildades rasens första förening, Hackney Horse Society i Norwich och det var även nu man gav rasen det officiella namnet Hackney efter det gamla namnet på ridhästar. Man började klocka hästarna på travbanor, dock utan vagn och många av dessa tider var imponerande. En hingst kallad Bellfounder travade 3 km på 6 minuter och 14 km på 30 minuter.
Under senare 1800tal utvecklades även hackneyponnyn som delar stambok med Hackneyhästen.
Hackneyhästen används fortfarande till körning men numera i tävlingssammanhang. Rasen fungerar även som ridhäst och vid utställningar visas även hästarna för hand. Hackneyponnyerna brukar kännetecknas av den speciella ställning som de kan stå i om man tränar dem, med bakbenen sträckta bakom sig och frambenen någt framåtställda.
Hackneyhästen är berömd för sina rörelser med fina flytande och lätta steg som beskrivs som taktfasta och mystiskt snabba. En hackney kan skolas till rörelserna men mycket av dem ligger i generna tack vare selektiv avel och det travarblod som ligger i rasens grund. Traven kännetecknas av höga knän och svansen hålls lyft när hästarna är i rörelse, så kallad Lofty Trot.
Hackneyn har långa ben med hasleder om sitter långt ner på benen. Nosprofilen är något konvex, öronen är små och mulen är välformad. Ögonen är stora men hästarna har mod och klokhet i blicken. Halsen är ganska smal men fint musklad. Hackneyhästar är lugna av naturen men ska kunna visa energi på uppvisningarna.